Magnus och jag var på begravning förra torsdagen. På en 33-åring begravning. Jag vet inte hur andra reagerar, men jag börjar genast på min egen begravning. Vad för musik vill jag ha, ska min kista se ut, vill jag kremeras? Fast sen slog det mig, detta hänger inte på mig, utan på mina efterlevande.

Och om Magnus skulle dö (trots att han inte har tillåtelse till det) så skulle jag få ta en massa beslut, framför allt om ett halvår då jag faktiskt är hans fru. Det är bara det att Magnus inte gjort det enkelt för mig, han är inte med i Svenska Kyrkan och för något år sedan sa han att han ville bli bränd på bål efter sin död.

Dagen efter gick jag till biblioteket och lånade "Borgerliga ceremonier - hur gör man?" av Pia Hall. Nu har Magnus fått i läxa att läsa avsnittet om begravningar och sen berätta för mig vad han tyckte om det. Jag kräver inte att han ska veta hur han vill ha det exakt, men jag vill ha lite hintat så jag om den dagen kommer kan skapa ett avsked som Magnus skulle tycka om.

Fast viktigast är att jag får vila brevid Magnus när väl den dagen kommer då vi båda ligger under jord.